Alpine A110S – Fransk rallyhistoria återupplivad

previous arrow
next arrow
previous arrownext arrow
Slider

”Vad fan är en Alpine?”. Ett fåtal ord som förmodligen kan uppröra gemene fransman mer än när den franska fotbollslegenden Zinedine Zidane blev utvisad efter en oväntad men möjligtvis förtjänad skallning i World Cup 2006. Men även ett fåtal ord som olyckligtvis gled ur min mun när jag för något halvår sedan läste recensionerna mina branschkollegor skrivit om Alpine A110. Skamset fick jag hämta historieböckerna för att läsa på om det franska sportbilsföretaget. Vad som snabbt kunde konstateras är att Alpine tillverkat fenomenala sportbilar som varit höjdare inom rally. Men en snabbläsning ger inte bilen full rättvisa. För att verkligen förstå på djupet varför Alpine är ett bilmärke som förtjänar högsta möjliga respekt fanns inget annat val än att hoppa in bakom ratten i den franska rallystjärnan. Därför har vi denna vecka testat nya Alpine A110S!

Test: Alpine A110S
Årsmodell: 2020
Motor: 1.8 liters turbomatad bensinmotor, 292 hästkrafter, 320 Nm.
Kraftöverföring: 7-växlad dubbelkoppingslåda.
Toppfart: 260 km/h
Vikt: 1,188 kg
Pris: från 745.000kr
Skatt: 7046kr.

Alpine – Ett franskt bilmärke med rötter i rally
Alpine grundades i Frankrike 1955 och blev snabbt en respekterad aktör inom rallyvärlden. 1973 köptes märket upp av Renault och är sedan dess ägt av den franska giganten. Märket har legat på is sedan 1995 då Alpine A610 tillverkades. Men 2017 valde lyckligtvis fransmännen att återuppliva Alpine och gjorde det genom att återskapa den tidigare modellen A110. En mittmonterad sportbil som väger lika lite som en stadsbil men med 252 hästkrafter under huven. Efter detta har man släppt S-versionen med en effekt på 292 hästkrafter. Förmodligen för att kunna hinna ikapp sin främsta konkurrent Porsche 718 Cayman S.

På pappret låter Alpine A110S som den perfekta sportbilen. Låg vikt, bakhjulsdrift och en resonabel mängd hästkrafter. Jag har länge varit en stark förespråkare till bilar med låg vikt och stora fartresurser. Bland annat anser jag att Toyotas stadsbil Aygo hade kunnat bli världens absolut bästa bil om man slängt ner en V6:a med dubbelturbo under huven. Något jag försökt övertala Toyota om de senaste åren. Men tydligen räcker inte argumentet: ”Gör det för att det är ballt” för att en av världens största biltillverkare ska ställa om sin bilproduktion och börja tillverka racingstadsbilar. Synd. (Nåväl, vi fick i alla fall Yaris GR.)

Ett annorlunda men uppskattat utseende
Den franska lättviktaren har ett unikt utseende. Närmast hade man kunnat förklara bilen som en blandning av en Lotus och en McLaren. Kanske inte två bilmärken jag gärna ser parar sig, men snyggt blev det i varje fall. Den vita lackfärgen tillsammans med det svarta taket och ”nästintill” svarta fälgarna är en dunderkombination som alltid fungerar.

Med tanke på att motorn är mittmonterad påminner bilen lite av en supersportbil. Vilket allmänheten uppenbarligen också tycker baserat på hur många blickar som man får på sig när man kör runt. Ofta kommer folk fram och frågar om bilen och vad det är för något. Ett lysande tillfälle för mig som nyfrälst Alpine-fan att ta vara på och drar därför upp hela historien som jag så fint läste på Wikipedia. Emellanåt har jag dessvärre inte tid för några föreläsningar och svarar något i stil med: ”Äsch, det är en Renault.” och kör hastigt därifrån. I mitt sinne hoppas jag att personen går hem och tänker att äga en Renault Clio kanske inte är så pjåkigt trots allt.

Något trist interiör
Om man hoppar in (eller rättare sagt hoppar ner) i sätet utan att veta om att det är Renault som äger Alpine så blir man snabbt varse om det. Interiören känns ekonomi och utdaterad. Det är inte något som fungerar dåligt, absolut inte. Men när bilen kostar över 700.000kr vill man gärna ha lite lyxigare inredning. Infotainmentsystemet må innehålla det man behöver med några extra tekniska leksaker för den som vill ha det. Men designen ser utdaterad ut och systemet tar god tid på sig när man navigerar i menyerna.

Men utöver detta blir man imponerad av körkupén. Stolarna ser sportiga ut med snygga detaljer som t.ex. de orangea sömmarna, samtidigt som de är förvånansvärt bekväma. I mitten av bilen har du en supersnygg panel som sträcker sig från sätet till instrumentpanelen. Där sitter knapparna för växellådan och en stor, orangeröd knapp som startar bilen. Sportigt och snyggt, vi gillar det. Trots det lilla utrymme bilen har sitter jag som är strax över 190 cm bekvämt och Renault har fått in oväntat mycket utrymme för diverse tillbehörigheter i cockpiten. Att ta med bilen på längre roadtrips och tillbringa många timmar i kupén är snarare en fröjd än ett problem.

Fullkomligt briljant
När det kommer till att agera sportbil så är Alpine A110S exemplarisk. Den är utmanande samtidigt som den låter dig pusha bilen till dess yttersta gräns utan att tappa kontrollen. Styrningen är följsam med ett gediget motstånd vilket bygger på inlevelsen. Tack vare att den franska lättviktaren väger lika mycket som ett pappersflygplan så flyger den fram längs kurvorna med ett fenomenalt grepp.

Vad jag verkligen uppskattar med denna bil är hur man känner sig som en del av denna välsmorda maskin som kallas A110S. I många av dagens bilar känns det nästan som att bilen kör dig istället för tvärtom, men inte i detta fall. Här är det du som är hjärtat i operationen. Man sitter ständigt med fullt fokus och med ett stort leende när man manövrerar sportbilen. Om den ursprungliga A110 var i närheten av att vara lika bra som nya A110S är det lätt att förstå varför den var så lyckad inom rallyvärlden som den var.

Trots sin något blygsamma 1,8 liters turbomotor går den som ett skott. (Tänka sig, storleken kanske inte är så viktig ändå…) När du väl sitter inne i körkupén och aktiverar launch-control så skjuter bilen iväg som tjuren Ferdinand på kokain. Du slängs bakåt i sätet och du greppar inte riktigt hur fort det faktiskt går. Du trycker i växel efter växel och snabbt är du uppe i hastigheter som hade fått dig inburad i fängelse i Guatemala om farbror blå fått syn på dig.

Men trots bilens explosivitet är den väldigt sofistikerad. Detta är inte bilen du väljer för att köra på bana med eller för att leka rallyförare i stan med. Detta är en bil som du tar med dig till Frankrike och kör genom den franska Rivieran med en solig eftermiddag med en bra vän i passagerarsätet och bara njuter av bilens fina köregenskaper. Tack vare dess minimala motorstorlek är bilen förvånansvärt ekonomisk att köra när man inte kör som om bilen vore stulen, vilket är trevligt när man glider fram längs de soldränkta bergsvägarna.

Svårt att konkurrera
Så, Alpine A110S är en förträfflig sportbil med ett beprövat förflutet och är ekonomisk att köra till vardags. Då borde den vara det självklara valet när det kommer till val av sportbil, eller? Det finns dessvärre ett hål i Renaults strategi. Den lättviktiga fransmannen må vara en högst välutvecklad maskin med kompetens nog för att få dig att känna dig mer levande än när du genomför ett fallskärmshopp. Men samma går att säga om förmodligen Alpine A110S största konkurrent, Porsche Cayman S. En konkurrent som dessutom spelar i precis samma prisklass som fransmannen och som har ett högst beprövat rykte som kompetent sportbil. På köpet får du även premiumkänsla och en betydligt mer påkostad interiör. Visserligen väger Alpine tvåhundra kilo mindre än sin tyska motståndare vilket ger fördelar vid bland annat kurvtagning, men den väletablerade tysken har 50 fler hästkrafter för att ta igen denna viktskillnad.

Om Renault valt att sänka priset med några tiotusen hade Alpine A110S förmodligen varit mer konkurrenskraftig. I dagsläget är egentligen det enda incitamentet till att välja fransmannen framför den inbitna tysken för att det är ballt. Vilket är ett högst resonabelt och godtyckligt argument i mina böcker men det verkar vara en åsikt som jag är ensam om. Om du lever i kretsar där strandhus i Marbella och Porsche på uppfarten är synonymt med en standardlivsstil kan Alpine vara lockande då den står ut från mängden.

Slutsats
Från att ha varit helt ovetandes om det franska sportbilsmärket Alpine så är jag idag frälst. Renault har med Alpine verkligen visat hur ytterst kompetenta sportbilar de kan tillverka. Alpine A110S har förträffliga köregenskaper vilket gör bilen till en briljant sportbil. Dess unika och charmiga utseende gör att bilen sticker ut från mängden vart du än kör. Olyckligtvis är bilen aningen för högt prissatt vilket förmodligen kommer innebära att sportbilsspekulanter kommer välja den mer beprövade Porsche Cayman S. Tråkigt då de aldrig kommer få uppleva fransk rallyhistoria i en enastående sportbil.

Körglädje 9/10

Komfort 6/10

Lust att äga 8/10

Exteriör 8/10

Interiör 6/10

Praktikalitet 4/10

Prisvärd 7/10

Sammanfattning – test av Alpine A110S

6,86


Alpine A110S – För dig som anser Porsche vara för mainstream.
Vill du läsa mer?
Recension: Ford Mustang Bullitt – Glädjepiller i amerikanskt format

Kommentarer inaktiverade.