BMW 118i – Vi tar tempen på BMWs instegsmodell

IMG_1171
IMG_1113
IMG_1159
IMG_1177
IMG_1185
IMG_1187
previous arrow
next arrow
IMG_1171
IMG_1113
IMG_1159
IMG_1177
IMG_1185
IMG_1187
previous arrow
next arrow
BMWs slogan lyder enligt följande: ”När du älskar att köra.” Vilket innebär att bilarna som detta väletablerade tyska premiummärke tillverkar ska ha ett stort fokus på körglädje. BMW har tillverkat och tillverkar fortfarande legendariska bilar som den supersnabba sedanracern; BMW M5 och den högteknologiska elbilen BMW i8. Bilar vars huvudfokus ligger på att föraren ständigt ska ha ett grovt leende på läpparna. Men till skillnad från många andra biltillverkare ska det inte krävas en tjock plånbok för att kunna köra en roligare bil. Bland annat drivs bilarna med bakhjulsdrift istället för framhjulsdrift som är normen för de flesta vardagsbilar, vilket resulterar i en mer lekfull körupplevelse. För att sätta deras slogan på test har vi valt att provköra BMW:s instegsmodell, BMW 1-serien. Som den mytomspunna repliken går: ”Det börjar med en cigg och slutar i hasch.” så vill vi undersöka om det börjar med en 118i och slutar i en hög med obetalda SMS-lån och en M5 i garaget.

Test: BMW 118i

Årsmodell: 2019
Motor: 1.5-liters trecylindrig bensinmotor, 136hk
Kraftöverföring: Sexstegad manuellåda, bakhjulsdrift
Toppfart: 210 km/h
Vikt: 1380 kg
Pris från: 245000kr

1-serien är en relativt liten bil men ger ändå ifrån sig ett maktingivande uttryck. Den kaxiga fronten gör att man förstår att detta inte är vilken småbil som helst. Testbilen var utrustad med M-sport paketet vilket innebär vissa utseendemässiga förändringar, bland annat en mer aggressiv grill och häftigare fälgar, vilket vidare bygger på 1-seriens rykte som kaxig småbil.

Interiören är dock allt annat än kaxig. Instrumentpanelen känns utdaterad för att sitta i en premiumbil från 2019. Tråkiga paneler med en multimedia-skärm som ser ut att komma från förra decenniet ger inte 1-serien några fördelar. Och ärligt talat BMW (Och alla andra premium-biltillverkare för den delen) är det inte dags att sätta in navigation som standard i alla nya bilar? Men om det är något som BMW verkligen lyckats med så är det ratten. Ratten som kommer med M-sport paketet är något oerhört läcker. Perfekt i storlek och ger skenet av att du sitter i en betydligt snabbare bil än vad du gör. Den får mig nästan att glömma bort den besvikelsen som resten av interiören ger mig, men bara nästan. Vidare hade jag önskat att man hade kunnat koppla bort mätaren som visar i realtid hur mycket bränsle som går åt. Jag tillhör den typen av människa som stirrar blint på den under färdens gång och får noja så fort mätaren stiger. Jag handlar oftast först och tänker sedan, vilket gör att jag hellre tar chocken som konsekvenserna av min tunga högerfot ger mig vid bensinstationen istället för att ständigt påminnas om att mina körvanor sakta men säkert leder mig till personlig konkurs.

Jag har suttit länge och funderat på hur jag ska beskriva mina känslor kring bilens körupplevelse. Visst, det är en relativt liten bil med en snål motor vilket resulterar i en ekonomisk körupplevelse. Det finns gott om utrymme i den vilket gör att den passar perfekt för den nystartade familjen som behöver en snål familjebil. Det är väldigt bekväm att köra vilket gör att den passar utmärkt för långa sträckor. Men den är inte rolig att köra. Absolut inte. Och ett bilmärke som stoltserar med att de tillverkar bilar för människor som: ”Älskar att köra” ska väl tillverka roliga bilar? Eller tänker jag fel? Det svåra för mig när det kommer till att recensera denna bilen är att den inte lämnade något bestående intryck. Det brukar finnas något hos samtliga bilar jag kör som jag saknar när jag går därifrån. Men inte med denna. Jag var snarare euforisk över att hoppa in i Volvo XC60:n som stod och väntade på mig vid avlämningen av BMW:n. Trots att jag körde upp och ner längs slingriga landsvägar i hopp om att 118:n skulle vakna till liv så hände aldrig något. Antisladd-systemet var avstängt, samtliga inställningar var inställda på: ”Sport Plus”. Bakom ratten satt jag, vid det här läget en ytterst desperat man som gjorde sitt yttersta för att bilen skulle leverera någon form av sportig körupplevelse, men det hände aldrig. Om jag vill köpa en bil i Golf-klassen men som är lite roligare, och BMW:n inte är roligare trots att den stoltserar med att vara det, då köper jag en Ford Focus med en 1-liters EcoBoost-motor. Suck.

Testbilen var utrustad med BMWs manuella växellåda vilket må vara en fördel då manuella växellådor oftast förknippas med roligare körning. Det finns dock något som stör mig grovt när det kommer till BMWs manuella växellådor; backväxeln. Nästan samtliga av världens största biltillverkare har kommit underfund med att det är löjligt smidigt att ha backväxeln placerad på så sätt att föraren trycker ner växelspaken för att komma i kontakt med backväxeln. Det är smart på så sätt att det blir väldigt svårt för föraren att råka lägga i första växeln istället, och samtidigt blir det en naturlig rörelse som snabbt fastnar i muskelminnet. Men BMW ville vara det svarta fåret och valde att göra något helt annat.

Jag jobbar som hallvärd hos en större återförsäljare av BMW om helgerna och jag kommer ihåg första gången jag skulle backa in en 1-serie i en väldigt trång lucka inne i hallen. Jag satt i bilen precis framför luckan och skulle lägga in backväxeln för att snyggt kunna backa in bilen. Runt omkring mig stod kunder och bilspekulanter och kollade på spektaklet. Förmodligen för att de innerligen hoppades på att jag skulle råka krocka när jag varsamt backade in bilen i den knappt två-meter lilla luckan (Vilket lyckligtvis bara råkat hända en gång, förlåt chefen.) Men hur jag än tryckte och slet i växelspaken så fick jag inte i backväxeln. Snabbt svalde jag stoltheten, vevade ner rutan och frågade de två herrarna som stod och kollade på ifall de visste hur man fick i backen. Vad jag trodde skulle sluta som en roast-session där kunderna skrattar åt den anställda som inte ens vet hur man får i backen på en BMW slutade faktiskt i en givande konversation om hur onödiga svåra BMWs växellådor är när det kommer till att lägga i backen. Det du behöver göra är att dra växelspaken så långt åt vänster som du bara kan. När det känns som att du inte kan dra den längre till vänster utan att bryta den, då drar du ännu mer. Visst kan detta kännas som en liten skitdetalj men när det kommer till något så trivialt som att lägga i backväxeln så känns det som en onödig lösning att det varenda gång ska kännas som att jag drar sönder något när jag ska backa.

Att BMW tillverkar bilar som ligger i toppen när det kommer till körglädje är inget jag bestrider. BMW producerar vissa av världens absolut råaste gatumaskiner och lär fortsätta göra det ett långt tag framöver. Men om det är 1-serien som ska få mig att fastna i BMW-träsket så lär det sluta med att jag tar mina pengar och valsar över till någon av deras konkurrenter istället.

Körglädje 4/10

Komfort 6/10

Lust att äga 2/10

Exteriör 7/10

Interiör 4/10

Praktikalitet 6/10

Sammanfattning

4,8


BMW 118i är en bil som bjuder på hög praktikalitet och komfort, men dessvärre ingen vidare körglädje.

Vill du läsa mer?
Recension: Fiat Panda – En vecka med en Panda i Marbella



Kommentarer inaktiverade.